Årets första viltspår

Matte hade egentligen tänkt att vi skulle gå årets första viltspår här hemma igår, men det var ju sånt ruskväder så det var inte läge för det.

Men idag såg himlen ljusare ut och matte stack iväg en sväng på förmiddan och la spåret. Hon la inte så långt eller svårt idag, eftersom det var ett tag sen man använde snoken nu i det här syftet, men det gick riktigt bra.

Tycker i och för sig att det var liiiiiite för blött på vissa ställen, så  för att slippa blöta ner mina schyssta ben för mycket fick jag ta riktiga känguruskutt på vissa ställen. Jag blir ju inte sådär överväldigande glad över att hitta den där klöven, så jag belönas istället med sån där smarrig ost på tub. Dagens smak var salamiost, mumsfillibabba!!!

Tur att ingen såg matte i skogen, för hon har då verkligen en förmåga att krångla till saker och ting. Hon har köpt flera stycken ryggsäckar och midjeväskor, men lyckas alltid glömma dem när hon väl behöver dem...

Hon gick ju spåret själv med mig och såg ut som någon slags julgran när hon traskade där i skogen med kameran runt halsen, bandet med alla snitslarna runt halsen, mitt vanliga koppel fick också hänga och dingla runt halsen eftersom det inte fanns någon plats i fickorna, för där låg ju dörrnycklarna hem, plus bilnycklar och salamiost-tuben! Hon hade ett fasligt sjå att hålla reda på allt som hängde och dinglade runt halsen när hon skulle plocka ner snitslarna allt eftersom vi gick spåret. Inte blev det smidigare när vi hade spårat klart och skulle gå tillbaka till bilen, för då fick hon ju dessutom bära klöven och min sele och spårlina. Tänk vad enkelt allt hade varit om hon bara hade kommit ihåg ryggsäcken!